Ta för givet

Sällan tänker vi efter förrän det blivit alldeles på tok för sent på kvällen.
Särskilt tydligt hos Skrivlusen och Kroppen.
Skrivlusens Kropp består som många andra kroppar av kött och blod, benbitar och muskler, lite hud och hår, något par ögon och öron och ytterligare några detaljer.
Kroppen pryds högst upp på toppen av ett huvud som säkerligen bebos av Hjärnan, men hur det är ställt med den och då i synnerhet med Minnet (som kanske bor där) står i tydlig korrelation till mängd oavbruten nattsömn som uppnås.
 
Att sova är något Skrivlusen alltid tagit för givet.
Förutom när telningar krävt sitt så ska sömnen fungera. Man lägger huvudet på kudden, placerar kroppen i vågrätt läge och sover - rätt och slätt natten igenom.
Sömn är ingen självklarhet.
 
 
 
Att röra sig är något Skrivlusen också tagit för givet.
Mängden ben och muskler förväntas sammarbeta i olika övningar, som att gå till exempel, eller springa, eller skriva, eller bära matkassar eller brädlappar. Att gräva en grop eller skotta snö, att stiga upp från soffan och dansa, att gå i trappor upp och ner dagarna i ända. Alla rörelser Skrivlusen gör utan att reflektera eftersom Kroppen i alla väder ställt upp på alla tokigheter.
Kroppen skickade alla möjliga varningstecken och gav Skrivlusen sporrar för att få ner hastigheten, sedan rörde Kroppen om kristallerna i öronen, men Skrivlusen var döv och blind.  
 Rörelse är ingen självklarhet.
 
För hundra dagar sedan gick Kroppen ut i Storstrejk.
Skrivlusen vidtog genast resolut aktiva åtgärder.
Läkaren införde omedelbart Medicinen. 
Sjukgymnasten införde Cirkulation och Rörelse i horisontalläge, talade om behovet av Vila flera gånger per dag för Kroppens skull.
Skrivlusen kliade sitt huvud, funderade och struntade i alla råd.
Trampade gasen i botten och körde skottkärran fram och åter.
 
 
Under sina världsomseglingar har Skrivlusen nonchalant tagit Kroppen för given och förlorade givetvis slaget - äntligen!.
Om än något motvilligt inser Skrivlusen att hög tid är nu, det ignorerade skötebarnet Kroppen skall ges tillbörlig kärlek och omvårdnad.
(Torde ju vara en självklarhet, men vissa är helt enkelt trögare än andra när det gäller egenvård)
 
 
Denna resa inleds således med viss försiktighet.
Visdomen att inte längre ta Kroppen för given är ömsint installerad.