Post festum
- Undrar du någonsin hur det skulle bli om jag dör?
- Vad är det du säger?
- Ja, men det är väl inte så konstigt. Jag tänker jättemycket på det, hur det skulle kännas om du dör, vad jag skulle känna och tänka och så...
- Du är inte lite morbid du. Är det vad du går du omkring och tänker om andra, vad du skulle känna om de var döda?
- Är det så konstigt då? Döden är väl det enda som vi kan vara tvärsäkra på, den kommer ju till alla menar jag. Förr eller senare.
- Fantiserar du om hur de dör också? Va? Du kanske till och med går omkring och tänker på hur jag ska dö?
- Nej inte så... det är inte så jag menar.
- Nehej, hur är det då? För på mig låter det som du planerar vad du ska göra när jag har dött också! Nästan som om du njuter av tanken.
- Det var inte så jag menade...
- Vad menar du då? Önskar du att jag var död? Kanske allt blir mycket lättare för dig då? Du skulle säkert må mycket bättre då.
- Nej, du lyssnar ju inte på vad jag försöker säga...
- Vad vill du säga då?
- Jag menar att många människor, när någon de älskar dör, det är som om det är först då de vaknar till liv. Då står de där vid graven och gråter och minns och älskar och saknar, kanske ångrar något de sagt eller att de aldrig hann... och inser först där att allt är försent.
- Ja, men det är väl fullt naturligt att vara ledsen när någon dör, eller?
- Visst är det så, men det är som att de står där och mest av allt är ledsna för det där andra som inte går att göra något åt längre.
- Vad då det där andra, du börjar allt låta lite galen du. Jag vet inte om jag vill höra mer. Livet är väl som livet är. Man lever och sedan dör man. Punkt liksom.
- Vill du lyssna eller, det är ju precis det jag försöker säga, döden är verkligen en punkt. Finito. Allt är passerat, slut. Men du vill ju inte höra! Du bara sitter där på din stol och det enda du väntar på är att jag ska sätta punkt så livet kan gå vidare. Så går vi vidare till teven och sedan sängen och så blir det morgon igen. Men livet kanske inte är så enkelt alla gånger, inte för mig i alla fall.
- Du var tvungen va, att starta ett gräl ikväll. Du tyckte du inte att vi hade det tillräckligt bra så du var tvungen att förstöra den här kvällen också. Jag blir så förbannad. Och så jävla less på att varje gång jag försöker göra något för dig, för oss, när vi sitter och har det mysigt då drar du alltid upp någon jävla diskussion!
- Det är ju precis det här jag försöker prata om, hur du...
- Döden! Du pratar ju för helvete om döden hela tiden, och det låter ju jättetrevligt! Vad som skulle hända om jag dör, vad du skulle göra då... det är ju det du sitter här och säger!
- Nu är du sådär arg igen. Det är liksom ingen idé att jag försöker ens.
- Arg! Tacka fan för att jag blir arg när du pratar om min död. Det är som om du redan har begravt mig, så känns det! Duger jag inte? Är jag inte bra nog? Eller tänker du på honom igen va, han din den där andra?!
- Vilken andra, vad pratar du nu om?
- Du ska inte tro att jag är dum i huvet, tror du inte att jag vet va, jag har allt sett blickarna du ger honom, varenda jävla gång vi har middag sitter ni två tillsammans och fnittrar, just det, fnittrar är vad ni gör! Och du gör dig till, flirtar... och ingen annan fattar vad ni har så roligt åt. Vi får inte ens veta något.
- Du har sett syner, du inbillar dig... jag brukar väl inte... och vem för helvete pratar du om förresten?
- Det vet du mycket väl!
- Menar du Åke, din bror?
- Se, det var väl det jag visste! Du vet precis vad du håller på med!
- Men han är ju din bror... Hur kan du...?
- Precis, min egen brorsa, honom kan du hålla på med bakom min rygg. Men jag har vetat om allt hela tiden! Du är inte så jävla smart som du tror!
- Jag har inte gjort något med din bror... Jag har väl bara varit trevlig med honom, som med alla andra på middagen. Sist så satt vi och pratade om...
- Jag vill inte höra ett enda jävla ord från dig, inte ett enda ord till!
- Men…
- Hör du inte vad jag säger? Jag skiter väl i vad du och Åke sitter och snackar om. Ni är idioter båda två, ni kan dra åt helvete!
- Snälla du, kan du inte försöka lyssna!
- Håll käften!
- Jag vill bara berätta, det vi pratade om häromkvällen…
- Om du inte håller käften så, så...!
- Vi planerade din...
Slaget kom flygande genom luften utan att någon av dem hann reagera. Svingen hade en fruktansvärd kraft. Vedhuggning ute på ladugårdsbacken hade gjort sitt.
... födelsedag. Vi satt och planerade din födelsedag. Jag är så ledsen att du missförstod det.
Det jag vill visa med samtal om döden är dess oåterkalleliga faktum. Så många tror de har tiden på sin sida, tror de ska hinna, en annan dag. Tala om kärlek, be om förlåtelse. Först på kyrkogården uppenbaras verkligheten. Invid gravkanten råder tystnaden.
Men nu är allt försent liksom.
